måndag 31 augusti 2009

Tomt

Det händer faktiskt ingenting som jag känner att jag vill dela med mig av, tristessen är påtaglig.
Vi har tittat på ett underbart hus vars mäklare, redan innan visningen ens kommit halvvägs, fick ett bud på 4.000 000. Vi har inte så mycket pengar. Så det var bara att stoppa in svansen mellan benen och gå därifrån.

Jag klippte av Noels lockar i fredags. Jag blir lite sentimental varje gång, de är ju så bedårande. Men det finns inget värre än ett långhårigt gossebarn (läs Amadeus, Carolas son t.ex.) så lockarna måste ju bort med jämna mellanrum. Och tur är det att han är lockig, då resultatet är allt annat än jämnt. Det är nämligen väldigt lätt att förklara för en 2,5- åring varför han måste stå still medan mamma använder något så läskigt som en sax runt öronen på honom.

Jag har ett avtal med min svägerska att föda barn i morgon senast, då hon har en förhoppning om att hennes bebis tittar ut då. Tufft. Jag har nämligen bokat in en privat visning av ett hus i morgon eftermiddag.
Har inga tydliga tecken på en stundande förlossning, men det brukar man visst inte ha.
Vi får väl se vad natten har i sitt sköte. Bildligt talat.

tisdag 25 augusti 2009

Boa

Ja, jag är fortfarande gravid.
Nu har det berömda boandet slagit till. Hos Magnus. Och lite hos mig också, men jag låter honom gå i bräschen.
Nu ska det köpas hus. Alternativt en större lägenhet av typen vindsvåning med enorm takterass och lummig innergård, som det ju kryllar av och i princip ges bort till behövande.
Vi kan omöjligt bo kvar i en trea i centrala Uppsala, där ungarna blir överkörda på den tungt trafikerade leden utanför vår port, när vi nu ska bli fyra stycken i hushållet.
Så söndagen innebar den stora visningsdagen.
Vi hann med fyra hus och en lägenhet.
Ett hus älskade vi båda vid första ögonkastet. En liten hake är dock att själva huset i sig inte har något värde, det är tomten man betalar för... Så då kan ni lista ut i vilket skick huset var. Men åååhhh så fint och bra pris.
Sedan hittade vi ju det boendet som skulle vara perfekt för oss. Ett helt ocharmigt 60-tals enplans tegelhus, med hel källarvåning. Liten men insynsskyddad och lättskött tomt. Hobbyrum och garage. Fjärrvärmepump och nylagt tak. Allt igenom bra skick, bra läge och ett toppenpris. Behöver jag tillägga att det var en miljard andra barnfamiljer där och tittade? Vår budget tillåter en prisstegring på 150.000:-. Har en känsla av att det blir mycket dyrare än så.
Sedan sa vår bank att det vore ju bra om vi kunde sälja vår lägenhet INNAN vi köper något annat. Så vi är säkra på att vi faktiskt kan få sålt. Marknaden är inte den bästa just nu. Så nu nojar Magnus över att vi aldrig kommer att kunna sälja vår toppenfina lägenhet med kanonläge.

Om du känner någon som är intresserad av en trea i (typ) toppskick på 70 m2 i fashionabla (nästan främre) Luthagen (det skiljer 20 meter) , med en avgift på 2500 kr, tyvärr utan balkong då den ligger en halv trappa upp, men med en fin innergård och fungerande öppen spis, för det högst överkomliga priset av 1 500 000 kr, hör av dig!

Förresten, heter det innergård eller innegård?

tisdag 18 augusti 2009

Inbillningssjukan

... och med dagisstart kommer det obligatoriska besöket på sjukhuset. Noel var lite varm ikväll vid läggdags och hade någon form av konstig hosta. Jag som sade så sent som igår att "hörrö Magnus, nu har han gått en hel vecka på dagis utan att bli sjuk".
Jag ska hädanefter hålla käften.
Hostan fortsatte i sömnen och lät bara konstigare och konstigare. Jag tog tempen som visade på 39.8. Och då började genast andningen att bli påverkad också.
In med alvedonsupp och tvinga på det stackars barnet en antiastmainhalation för säkerhets skull. Ingen förbättring. Upprätt läge och frisk luft. Ingen förbättring. Diagnos: krupp.
Sjukvårdsrådgivningen.
- Öh, vi kontaktar öron direkt här och hör vad de tycker. Vänta, vänta, vänta, vänta. - Hallå, öh, jo de vill att ni åker dit omgående. Nu. Ögonaböj. Direkt till öronmottaningen.
Läget allvarligt alltså.
Täcker den stackars chockade ungen med lite kläder, stuvar in oss i bilen och åker till Ackis med blåljus.
Väl där, efter ca 3 minuter, är Noel glad, sval och hostfri.
Pinsamt. Simultantföräldrar. Münchhausens by proxy typ.

Som tur är hostar Noel lite när den stackars doktorn kommer och ja, jo nog är det krupp alltid. Falsk sådan. Gör si och så och låt barnet vara hemma från dagis ett par dagar. Om det inte går över, har det nog övergått i en bakteriell form och då måste han få antibiotika.
Vilket vi som luttrade öronbarnsföräldrar iskallt räknar med.
Då blir det den tolfte kuren i ordningen.

Så nu måste Magnus vabba. Igen. Han som var så glad åt att han skulle börja en ny kurs imorgon.
Och bara för att Noel är sjuk, inte får vara på dagis, inte kan lejas ut till barnvakt, så ska ni se att att jag föder barn. I natt. Eller imorgon.
För nu sitter jag här mitt i natten med regelbundna sammandragningar. Sedan en halvtimme tillbaka. Såklart.
Hoppas det även denna gång är falsklarm.

lördag 15 augusti 2009

Insomnia och tvärtom

Noel började på dagis igen efter att ha varit ledig i sex veckor. Vilken lycka! Och alla fröknar tycker att han är sååååå härlig och glad.
Sure, om du inte är hans mamma eller pappa. Då är han nämligen en liten djävul in disguise. Det skriks oprovocerat, han slåss oprovocerat, det flyger mat över hela lägenheten helt oprovocerat.
För att straffa oss föräldrar RIKTIGT hårt slänger han iväg nappen. Som om vi bryr oss. Han har inte riktigt greppat det här med orsak och verkan ännu.
Ljuvliga trotsålder.
Eftersom Noel under sommaren har skaffat sig väldigt kontinentala vanor (siesta, somna runt midnatt, vakna sent, äta när som helst) kändes det lite oroligt att rutinerna kanske inte skulle infinna sig. Vi bad fröknarna att han helst inte ska sova mitt på dagen, då det ofta resulterar i att han somnar sent på kvällen. Sagt och gjort.
Första dagen inga problem. Kom hem vid 16.30, strålande glad, åt sin middag, drack sin välling och somnade 19.00.
19.00.
Han har nog aldrig somnat så tidigt NÅGONSIN. Magnus och jag satt helt lamslagna. Tid att umgås, vuxentid. Hur fan gör man då? Vad gör man då? Vi kollar på TV.

Andra dagen upprepning. Viss skillnad i humöret hos sonen, lite lättretlig, men hanterbar. Somnade 18.45.
Vuxentid. HJÄLP! Vi kollar på TV.

Tredje dagen. Grinolle kommer hem från dagis. Sular maten och mjölken i golvet utan att äta eller dricka någonting. Tar motvilligt emot vällingen. Somnar mitt i ett sug.
Vuxentid. Vi kollar på TV.

Fjärde dagen, fredag. Mistluren kommer hem från dagis. Vägrar ens gå in i köket. Somnar sittandes i soffan, 17.00. Utan mat eller välling.
Vaknar 03.30 lördag morgon. Pigg som en lärka och hungrig som en varg. Jag har inte lyckats somna, Mangus har väl sovit i ca 3 timmar. Noel vill leka och titta på TV.
Jag vill bara SOVA eftersom jag inte sovit mer än ca två timmar per dygn de senaste två veckorna. Härligt att vara höggravid.

Vi bör nog införa en timmes sömn mitt på dagen hädanefter. För Noel alltså. Annars kommer denna familj att gå sönder.
För mig gäller bara att föda barn.
Snart, hoppas jag.

tisdag 11 augusti 2009

Test

...och i väntan på tillökning glor jag på TV. En aldrig sinande källa av betydelsefull kunskap. Visste ni att många, för att inte säga de flesta, koppar av koffeinfritt kaffe innehåller koffein?
Och för att råda bot på att man får i sig för mycket koffein, tex efter middagen så har någon fiffig människa i USA tagit fram en testremsa, där man alltså kan kolla om det koffeinfria kaffet man dricker, verkligen är koffeinfritt.
Allvarligt. Hur har vi klarat oss utan denna testremsa tidigare?

Allvarligt. Vem fan dricker koffeinfritt kaffe? Är inte själva vitsen med kaffe just koffein?
Snacka om ett ytterligare I-landsproblem och ett ytterligare skapat behov. Behovet av testremsor.

torsdag 6 augusti 2009

Fel

Noel hade inte heller rätt.
Fast i natt hade jag ont.
Kanske bara var en dålig sallad till lunch.
För någon bebis har jag inte klämt ut. I så fall är den nedspolad i toaletten.

tisdag 4 augusti 2009

Siare

Vi har gissat förlossningsdatum i vår familj.
Jag hade ett hett tips på den 23:e juli. Jag vann inte.
Magnus är helt övertygad om den 15:e augusti.
Noel sa, helt säkert; - Semte gusti. Femte augusti alltså.
Vi får se om Noel har rätt.
Hoppas.
Hoppas inte.
Widman- gör dig redo för ciggen.