Bläckfisk

Ett kort inlägg idag. Handlar om vad man kan åstadkomma som mamma.
Lämnade in min cykel på lagning i tisdags, punktering eller nåt annat banalt som jag inte själv orkade ta tag i.
Igår skulle jag hämta den igen.
Precis innan hade jag varit och handlat mat, öljetter, en cykelhjälm åt Noel, hämtat ut ett paket på posten. Jag var alltså belamrad med tre kassar, en stor kartong och Noel i barnvagn, när jag kom till cykeldoktorn. Där skulle jag betala och ta min cykel. Med tre kassar, en stor kartong och Noel på armen. Sen skulle jag ta mina kassar, den stora kartongen, cykeln och sätta Noel i vagnen. Till sist gick jag hem med tre kassar, en stor kartong, Noel i vagnen och en cykel. Utan missöden. Fy fan vilket simultanförmåga.
Hur många armar har egentligen en kvinna?

Midsommar, hjälp!

Jaha, då var den här. Dagen vi förberett oss för i snart 2 månader. Midsommarafton. Huset är inte klart, inte ens i närheten av halvfärdigt. Vattnet är avstängt, elen är sådär, gräsmattan oklippt, partytältets ben har gått av, kylskåpet luktar mögel, spisen som vi skulle byta ut är fortfarande kvar och jag är säker på att den är det enda ursprungliga från husets begynnelse. Dvs från 1966. Det tar ca 45 minuter att koka upp en kastrull med vatten.
Men det viktigaste är på plats. Toaletten. Vilket var kriteriet för att festen skulle bli av. Tänk en fest, med mycket mat, öl och sprit och ingen toalett.
Alla drar en lättnadens suck. Nu har de möjlighet att bajsa inomhus om behov finns. Därmed lyckad fest, tydligen.
Glad midsommar!

Förr och nu

När jag var barn ville jag bli vuxen, rik och ha en bil, när jag blev stor. Jag skulle dessutom ha barn och vara gift med min Ken, efter ett hejdundrande sagobröllop med prinsessklänning och hela kittet. Och naturligtvis ingick en häst minst, i mitt vuxenpaket. Att omsätta detta i praktiken skulle väl inte bli så svårt, det var väl bara att få ett jobb? Och jobbet man fick skulle naturligtvis vara jätteroligt och generera massor av pengar så att man egentligen inte behövde jobba och kunde skaffa ännu fler hästar. Och mina barn skulle ha fri tillgång till allt, såsom prenumerationer på Min Häst och Kalle Anka, godis och läsk, månadspeng och de skulle ALDRIG behöva diska eller bädda sängen. De skulle få stanna uppe hur länge som helst på kvällarna och titta på skräckfilm, och få åka till mormor och morfar precis när som helst, eftersom det är det bästa stället på jorden.
Nu sitter man här, snart 30 år senare. Vuxen? Ja tyvärr. Rik? Jovars, med veckans löneförhandling så blir det nog lite slantar över. Bil? Ja, fy fan vad dyrt och onödigt. Barn? Ja. Ken? Nja, kanske inte men jag är glad att Magnus inte är en plastig, ständigt leende typ utan könsorgan. Sagobröllop? Räknas en anonym förlovning i en sunkig sovkupé på Malmötåget?
Häst? Ja, men tiden räcker inte riktigt till. Fått jobb? Ja, inte kom det någon och ringde på dörren och levererade det i ett litet rosa paket. Det finns en viss skillnad mellan att få och skaffa. Hur är det då med mitt barn, undrar ni säkert, får han allt?
Han prenumererar på kläder (!), men inga tidningar. Godis och läsk är naturligvis inte ens alternativ här hemma. Vem vill ha ett tjockt och sockerberoende barn? Månadspeng? Räknas det att jag sätter in pengar på ett sparkonto varje månad till honom. Som jag lite senare på månaden sätter tillbaka på mitt eget konto för att kunna tanka den där förbannade bilen?
Naturligtvis ska han lära sig att diska och bädda sängen när han har åldern inne, han får inte bli nån hemsk morsgris. Uppe länge på kvällarna? Ja, ofrivilligt från min sida. Får man sedera sitt barn på konstgjord väg? ( Läs sömntabletter) ( Läs ironi). Skräckfilm? Aldrig i livet. TV- tittande endast när det är barnprogram. En kvart eller så om dagen. Åka till mormor och morfar? Ja, men när de vill.
Kort sagt; jag har blivit min egen mamma. Som jag svor på att aldrig bli. Eftersom jag skulle bli en rolig och kravlös vuxen.

Om man inte va så ärlig...

Ärlighet varar längst. Därmed tom plånbok. Vi behöver anlita en elektriker till paradiset. En elektriker kliver inte ur sängen för mindre än 600 kr i timmen. Om man inte har för avsikt att betala svart alltså. Dessvärre bor det i mig en liten ärlig jävel som tycker att rätt ska vara rätt. Svart arbetskraft är fult och strider mot mina principer. Trots att jag själv, under mina studier, jobbat en del svart. Skämskudde.
Så nu står vi inför ett litet dilemma. Ärliga medborgare som vi är skulle vi helst anlita en firma som gör hela skiten vitt. Då töms våra små besparingar fortare än vi kan säga F- skattesedel.
Om vi skulle göra det den oärliga vägen, ja då har vi råd med lite kakel och annat skoj utan att behöva köpa det från Biltema.
Jaja.
Måste sova på saken. Med ärlighetens lilla demon som sängkamrat. Och då menar jag inte Magnus.

Aldrig får man vara två...

Jaha. Så öppnade man en flaska vin tillsammans med sambon för att njuta av sommaren, varandra och vårt perfekta liv. Samtidigt öppnade Noel sina ögon. Killen som brukar sova som en sten. Just den här tiden. Vuxentiden. Men inte idag inte. Han unnar inte oss hårt arbetande och, i vårt anletes svett, slitande föräldrar ens ett glas vin på tu man hand. Skitunge. Varför just ikväll? Nu önskar jag bort honom för en liten stund. Kanske en hel natt faktiskt. Så att jag och Magnus kan få vara lite som förut. Med allt vad det innebär. Men det är väl som vanligt, att man måste planera sin spontanitet. Vilket äventyr....

Överklassfasoner

Vi måste skaffa barnflicka. Det tar emot. För det ger ju signaler om att vi har pengar i överflöd och har viktigare saker för oss än att umgås med vår son. Som riktiga kändisföräldrar... Nog för att Magnus drömmer om att bli rockstjärna och jag i fantasin är både fotomodell och skådespelerska. Men i verkligheten så är Magnus en underbetald doktorand de närmaste fem åren och jag är en något överbetald sjuksköterska, med andra hål att stoppa mina pengar i än i en barnflickas ficka. Men rådande situation kräver dock så. Jag förväntas jobba heltid nu, Magnus jobbar heltid och Noel har förskoleplats om 2 månader. Lösningen är som sagt att hitta en lämplig, inte för snygg, inte för ung, erfaren, mogen, barnälskande och ansvarsfull tjej eller kille som knappt vill ha någon lön. En barnflicka kort sagt. Eller barnpojke för all del.
Annonsen vi satt in gav utdelning. 15 svar. Första dagen. Är inte folk kloka? Vem vill ta hand om andras barn? Det övergår mitt förstånd. Men samtidigt är jag ju tacksam över att det finns sådana människor.
Så nu är det bara att intervjua, sålla och hoppas att vi väljer rätt.